Idag är det bara massa ångest som bubblar upp. Panikångest för att börja skolan, ångest för att ha flyttat hem, för att det känns som att det är att ta ett steg tillbaka i livet. Idag känner jag mig tjock ful och äcklig. Jag gick igenom lite gamla bilder när jag satt hemma i lördags och hittade en från förra sommaren, jag minns hur tjock ful och äcklig jag kände mig i bikini. Jag tog en före bild och planerade att tappa några kg. Jag tror att jag vägde ca 52 kg när jag tog bilden och ville ner till 45 kg, vilket är alldeles för lite. När jag ser bilder inser jag hur skev självbild jag egentligen har. Att jag egentligen inte skall lita på mig själv utan jobba på det mentala, på sizelycklig som Hannah Östebo säger. Idag väger jag mer än när denna bilden togs, och även om jag känner mig tjock och fet vet jag att det är för att jag tappat muskelmassa. Jag vill va tjejen på stranden där folk vänder sig om och kollar på hennes rygg och tänker, wow, de där va en vältränad kropp.

 

 

 

Här kände jag mig tjock, ful,oälskad och fet. Vilket jag nu ser att jag verkligen inte var. Jag var inte heller å otränad som jag kände mig. När jag tog den 3e bilden (den är från i våras) började jag nästan gråta.Av samma anledning. Jag skrämmer mig själv när jag inser hur jag tänkte. Men nu blir det förändring, nu blir det till att jobba med det mentala för att hitta min sizelycklig så jag kan nå till den punkten där jag känner mig nöjd, där jag kan se mig i spegeln och känna att jag duger, och ser bra ut.

 

 

Min nästa tatuering ska bli "lämna det bakomflutna före dig, det är precis det jag skall göra, men jag ska inte heller blicka för långt fram. Jag måste försöka leva i nuet, och njuta av de sakerna som finns i mitt liv, Låta kärleken som jag får av mina underbara vänner och min pojkvän verkligen sjunka in i mitt huvud. Nu lämnar jag allt som har varit bakom mig och satsar på det nya. Att få lov att må bra!

 

 

Jag är en fighter! Peace!