Jag börjar om på en ny kula nu. jag kommer att skriva för min skull (mest för att anteckningarna på mobilen börjar bli lite många.)

Jag har nästan aldrig tid för att bara vara längre, det är alltid något som skall göras, och när de väl inte är något som skall göras så oroar jag mig för det jag skall göra eller borde göra.

Pengar, skola, jobb och framtid är något som bara snurrar runt i mitt huvud, och gör så att det bara kryper i hela mig.

Här om månaden kom jag till en insikt, satt och läste lite gammalt jag skrivit av mig. Om mina drömmar vad jag ville uppleva etc. Kan ju konstatera att jag inte har uppfyllt särskilt mkt av dem. Jag skulle ha rest runt, börjat en bra trygg utbildning, haft barn på G och vågat leva. Inte särskilt mkt av det som är gjort...de enda jag har gjort är ju jobbat, jobbat och jobbat och sparat sparat sparat. Sedan studenten har jag varit på totalt 2 veckors utomlands semester...vad hände med drömmarna om Afrika, Amazonas och okända varma platser, den gick bara upp i rök.
Vad hände med vovve, man och barn? och ett jobb, inte nödvändigtvis ett välbetalt, men jag har alltid velat ha ett jobb där jag trivs.

I dagens läge är jag inte berest, ständigt pank och har flyttat hem till föräldrarna. ja, jag har vuxit mkt på att ha olika jobb och bott på lite olika ställen. men jag tror att jag söker trygghet, rutiner.

Har träffat en underbar kille i 3 månaders tid nu, han kanske inte alltid är den där typiska trygghets killen, då även han har demoner att fightas mot. Jag får dock känslan av att på grund av dessa så har han en annan förståelse för att jag är så fucked up som jag är. i alla mina dampanfall.
Jag har aldrig blivit så bortskämd i hela mitt liv tidigare, blommor, middagar, frukost på sängen. Men de är även de där små sakerna han gör. Ett sms där det står fina saker som gör så att det pirrar till i hela magen, en stor kram när jag minst anar det, hans lugn när jag bara panikar sönder och gråter som att det inte fanns någon morgondag.
Det här kan nog bli bra :)

Idag är det bara massa ångest som bubblar upp. Panikångest för att börja skolan, ångest för att ha flyttat hem, för att det känns som att det är att ta ett steg tillbaka i livet. Idag känner jag mig tjock ful och äcklig. Jag gick igenom lite gamla bilder när jag satt hemma i lördags och hittade en från förra sommaren, jag minns hur tjock ful och äcklig jag kände mig i bikini. Jag tog en före bild och planerade att tappa några kg. Jag tror att jag vägde ca 52 kg när jag tog bilden och ville ner till 45 kg, vilket är alldeles för lite. När jag ser bilder inser jag hur skev självbild jag egentligen har. Att jag egentligen inte skall lita på mig själv utan jobba på det mentala, på sizelycklig som Hannah Östebo säger. Idag väger jag mer än när denna bilden togs, och även om jag känner mig tjock och fet vet jag att det är för att jag tappat muskelmassa. Jag vill va tjejen på stranden där folk vänder sig om och kollar på hennes rygg och tänker, wow, de där va en vältränad kropp.

 

 

 

Här kände jag mig tjock, ful,oälskad och fet. Vilket jag nu ser att jag verkligen inte var. Jag var inte heller å otränad som jag kände mig. När jag tog den 3e bilden (den är från i våras) började jag nästan gråta.Av samma anledning. Jag skrämmer mig själv när jag inser hur jag tänkte. Men nu blir det förändring, nu blir det till att jobba med det mentala för att hitta min sizelycklig så jag kan nå till den punkten där jag känner mig nöjd, där jag kan se mig i spegeln och känna att jag duger, och ser bra ut.

 

 

Min nästa tatuering ska bli "lämna det bakomflutna före dig, det är precis det jag skall göra, men jag ska inte heller blicka för långt fram. Jag måste försöka leva i nuet, och njuta av de sakerna som finns i mitt liv, Låta kärleken som jag får av mina underbara vänner och min pojkvän verkligen sjunka in i mitt huvud. Nu lämnar jag allt som har varit bakom mig och satsar på det nya. Att få lov att må bra!

 

 

Jag är en fighter! Peace!

Äntligen hemma och ligger i sängen,trött som faen efter att ha kört. 45an är jätte fin att köra på nu när den nästan är helt färdigt, dock kom ju ösregnet ffrån helvetet som gjorde att jag inte ens såg 30 cm framför bilen...har nog aldrig kört så långsamt på motorvägen innan. 

 

Vi struntade i fisket igår och drog ut idag ist. Det nappade inte så bra, men vi va inte ute så länge. Min syssling fick 2 fiskar (en gös och en aborre) och jag fick en trött lite aborre. Vi släpper nästan alltid i fisken när vi fått den (om den inte har blivit för skadad dvs). När vi var yngre brukade vi nästan alltid ta upp fisken, men det känns som att det blivit färre fiskar så vi släpper tillbaka dom. (tror det kan bero på alla Tyskar och holländare som åker dit och fiskar. Men men, testade de nya spöt vilket fungerade bra och rullen va smidig den med (inget trassel ens;o) 

 

Note to sef: Träna på att kasta/sikta. 

 

Nu blir det sova, sedan en lång vecka med massa jobb.

 

 

Utsikten från stugan en vanlig sommarkväll. Jag önskar att jag kunde spendera mer tid där.

Är på mitt alldeles egna smultronställe, familjens sommarstuga som ligger strax utanfö säffle. Haft en helt underbar dag här, även om resan upp var mer eller mindre smidig.

 

Skulle hämta min pojkvän efter jobbet (han slutade 03.30 på centralstationen). Jag försover mig självklart och får stressa iväg för att hämta upp hand hund innan vi ska åka, allt flyter på smidigt trots att jag blev lite sen. När vi kommit till Lödesö slår det mig. Hade ju glömt nyckeln till stugan...SUCK!!! så typiskt mig. 

Det var bara till att vända och hämta nyckeln igen. turligt nog var det i princip ingen trafik. 

 

Har som sagt haft en toppenbra dag här, har umgåtts med mina sysslingar och badat samt paddlat kajak. 

Sysslingarna har fått för sig att köpa 2 "tävlings kajaker" alltså rangliga som tusan, alla som prövat har vält, men jag va uppenbarligen en naturbegåvning då jag inte välte alls och paddlade både mer och snabbare än de andra ;) 

Min pojkvän trodde dock att detta berodde på att min tyngdpunkt var lägre och bredare än de övriga karlarnas (han syftade självklart på min välvadderade rumpa....överväger att han skall få sova på soffan i natt...)

Men det är faktiskt inte första gången jag har relativt lätt för något "ovanligt" cykla däremot hatar jag....jag kan knappt cykla, bara ramlar och kan knappt styra. Men vattenskidor,wakeboard och nu kajak har fungerat prima...hmm knas knas!

 

aja nu ska vi käka tacos och spela lite kort, sedan skall vi ut och fiska! Har köpt nya spön som blir spännande att testa, tror att jag ska köra på någon liten spinnare, tyvärr satte brorsan favvo draget i botten så jag får se fall jag kan hitta något nytt, har dock bara den lilla draglådan med mig...Kan lägga upp bilder senare när jag har min dator

 

PEACE! <3

Precis kommit hem från ett 10 timmars pass på jobbet, men det är bara att ladda batterierna och göra sig redo för jobb tidigt i morgon bitti. 

 

Kände mig faktiskt väldigt duktig som cyklade till och från jobbet idag, dit är det väldigt enkelt att cykla då det i princip bara är att rulla...men hem är det lite tuffare, så har iaf cyklat ca 6 km idag:) Det är bättre än inget ;)

 

Jag började inte att jobba förrens kl 12, så jag hann sortera kläder och stryka. Håller på att göra i ordning bland mina kläder då jag har så mycket kläder som köptes för flera år sedan men som aldrig används. Kändes duktigt!

Egentligen hade jag världens bittraste inlägg att skriva, men jag sparar det till ett senare tillfälle. :)

 

 

Nu är det bara en arbetsdag kvar sedan tar jag äntligen helg:D Fick äntligen bilderna från min semester i Fuengerola skickat till mig (bättre sent än aldrig, var där i mars) tänkte lägga upp någon bild här kanske :D

 

Nu är jag så trött att tangenterna blir till ett enda töcken, sov gott!

 

Japp, träning var det ja.....ångest ångest ångest, could have, should have ,would have....bara tanken på hur mycket man skulle ha gjort i sommar ger en jäääkla massa ångest. Ångesten gör att man istället för att sticka och träna så ligger man hemma, smurfar runt lite på facebook och får ännu mer ångest. Vilket egentigen är sjukt dumt. 

 

När jag snackar om träning snackar inte jag om den där hetsiga träningen att bli superdupersmal eller att discogymma (även om det skall erkännas att jag själv är ganska duktig på att använda den metoden).

Jag strävar efter att kunna känna att nu mår min kropp bra, nu mår jag bra. Inte bara kroppen utan hela själen...hela jag..att känna att det faktiskt inte gör något om jag inte går till gymmet en dag eftersom jag mår bra i mitt hjärta. 

 

En relativt ny bekant till mig har börjat försöka sprida " #sizelycklig " och det är det jag vill uppnå, att kunna stå i bikini och må bra, skit samma om jag går upp 5 kg eller ner 5 kg. Jag vill fortsätta proklamera detta underbara härliga tankesätt. Att man är fin som man är, att man måste fokusera på den mentala biten och inte enbart den fysiska. Även det att det är okej att tycka att man är snygg, det är okej att vara stolt över den man är. 

 

Jag kom nog in på ett litet sidospår här skulle jag vilja säga, men ett vettigt sådant ;) 

 

Jag har alltid varit väldigt aktiv, har sysslat med hästar och hundar och i princip alltid rört på mig. 

Förra våren började jag träna kick/thai boxning. OMG! Jag blev frälst! Sjukt underbar sport och klubb! 

Jag tränade på ganska bra i början och i vintras escalerade träningen, ett gymkort investerades och det blve träning ca 3-5 ggr i veckan. (varierande teknik med fys, dock mycket fokus på konditionen då ja har vääärldens sämsta). 

Teknikerna började sitta och jag kände att

"Nu jävlar är ja på G, nu jävlar ska jag visa att jag kan något, att jag med kan vara bra på något." 

Ahh...justdeva! I februari fick jag muskelbristningar i min axel...6 veckors vila utan ansträgning av axeln (japp, det kan ha förvärrats av att jag råkade träna ändå) efter dessa lååååånga veckor va de äntligen dags,men fy satan va dåligt det gick, jag hade tappat konditionen,kordinationen och det viktigaste, motivationen. Allt gick segt och inget satt som det skulle, jag valde då att inte träna de gånger som var kvar innan sommar uppbehållet och fokusera på min mentala bit lite till. 

 

Nu har det mest blivit lite promenader, men jag har sagt att nu när flytten börjar komma i ordning ska konditionen komma tillbaka, och även bygga på min styrka. För mitt psyke mår så otroligt jävla mycket bättre av att få träna, jag är lyckligare och min familj blir lyckligare (eftersom de slipper mina utbrott) 

 

Så om någon n läser detta, lämna gärna en kommentar om hur ni hittar motivationen att röra på er. 

Alla tips mottages ! ;) 

 

Näpp, nu har jag skrivit en hel novell här. Nu blir det Underworld och sängen så laddar vi får jobb i morgon. 

Peace!                                      

Okej, nu har även jag hamnat i "blogg träsket"....jag som aldrig skulle börja blogga och som tyckte att det var onödigt att hålla på med detta tidsfördriv. Varför har jag valt att göra detta ? . Jo, för min egen skull, för att kunna skriva av mig tankar och funderingar samt att kunna peppa mig själv (och vem vet kanske någon annan) till att komma igång med träningen igen.

 

Jag har alltid gillat att skriva men det är sällan eller aldrig som någon fått läsa det jag skrivit, men har nu på senare år upptäckt att det är ett väldigt bra sätt att bearbeta sina tankar på. Jag har valt att ha en öppen blogg istället för en dagbok eftersom jag vill ha möjlighet att ev föra en dialog med människor, att kunna diskutera stötta och bli stöttad. Men som sagt bloggen är i första hand så att jag själv kanske kan få reda upp ett och annat i min virriga lilla hjärna. Vi får helt enkelt se vart det här leder. 

 

Peace!